Förvirring
Ibland känns livet upp- och nervänt. Ibland känns det som om allt är under kontroll. Det finns mycket vi själva kan styra och bestämma över, annat är lämnat till ödet- om man nu tror på det.
En ständig fundering handlar om känslor. Människor är så olika, unika och oförutsägbara. Aldrig kan man till 100% säga att man vet vart man andra medmänniskor. Ena dagen är de ens bästa vänner, nästa hälsa man inte ens på varandra. Hur fungerar och ser egentligen människans tankebanor ut? Finns det något som man urskilja som hjälper en att sätta fingret på det? Handlar det kanske bara om att inte fundera så mycket över det hela för att bara ta det för vad det är, vad människan är? Det kanske till och med är mitt egna tankesätt som försvårar och förstorar dessa frågor, kanske är det betydligt mycket simplare än vad det verkar vara?
Det var en gång en tjej som definierade sitt synsätt på förhållande för mig. Det är en tjej som aldrig själv har vart i en kärleksrelaterad relation. Inte det att det är något underligt med henne, hon är helt normal, har ett jätte fint yttre och inre. Hon ville bara inte ingå i en relation för att det är så vanligt. Då hon förklarade detta förstod jag ingenting. Att vara kär är ju det mest underbaraste som finns, tänkte jag. Varför skulle man inte vilja vara det? Jo, därför att ena dagen är jag kär i en person, nästa månad kanske jag likaväl är kär i en annan. Hon menade på att "vara kär" förlorade sin betydelse, inte minst att säga till en annan människa " jag tycker väldigt mycket om dig, för mig är du speciell". Hon menade även på att själva skalet och upplägget av en relation var mer eller mindre förstörd då det inte längre är unikt. Varför ska man ligga och säga och känna samma saker för flera människor? ska det inte vara speciellt? Och hur speciellt är det om man förklarar samma känslor för flera personer?
Visserligen så förstår jag hurdant hon menar och jag kan till stor del hålla med henne. Att vara kär ska betyda mer än att bara tycka om någon. Det ska vara något djupare och självklart HAR förhållandegrejen förorat sin stora betydelse, Vi ser för lätt på det! Det är speciellt, det är unikt och det finns människor som aldrig någonsin träffar den RÄTTA. Därför borde man inte ge sig hän till VEM SOM HELT av den anledningen att det är meningslöst! Å andra sidan,- försöker man aldrig hur ska man då veta när den rätta dyker upp?
Livet är så oförutsägbart samtidigt som det är uppenbart och förutsägbart. Det är ett fenomen som man kan definiera men ändå inte.
Bye
En ständig fundering handlar om känslor. Människor är så olika, unika och oförutsägbara. Aldrig kan man till 100% säga att man vet vart man andra medmänniskor. Ena dagen är de ens bästa vänner, nästa hälsa man inte ens på varandra. Hur fungerar och ser egentligen människans tankebanor ut? Finns det något som man urskilja som hjälper en att sätta fingret på det? Handlar det kanske bara om att inte fundera så mycket över det hela för att bara ta det för vad det är, vad människan är? Det kanske till och med är mitt egna tankesätt som försvårar och förstorar dessa frågor, kanske är det betydligt mycket simplare än vad det verkar vara?
Det var en gång en tjej som definierade sitt synsätt på förhållande för mig. Det är en tjej som aldrig själv har vart i en kärleksrelaterad relation. Inte det att det är något underligt med henne, hon är helt normal, har ett jätte fint yttre och inre. Hon ville bara inte ingå i en relation för att det är så vanligt. Då hon förklarade detta förstod jag ingenting. Att vara kär är ju det mest underbaraste som finns, tänkte jag. Varför skulle man inte vilja vara det? Jo, därför att ena dagen är jag kär i en person, nästa månad kanske jag likaväl är kär i en annan. Hon menade på att "vara kär" förlorade sin betydelse, inte minst att säga till en annan människa " jag tycker väldigt mycket om dig, för mig är du speciell". Hon menade även på att själva skalet och upplägget av en relation var mer eller mindre förstörd då det inte längre är unikt. Varför ska man ligga och säga och känna samma saker för flera människor? ska det inte vara speciellt? Och hur speciellt är det om man förklarar samma känslor för flera personer?
Visserligen så förstår jag hurdant hon menar och jag kan till stor del hålla med henne. Att vara kär ska betyda mer än att bara tycka om någon. Det ska vara något djupare och självklart HAR förhållandegrejen förorat sin stora betydelse, Vi ser för lätt på det! Det är speciellt, det är unikt och det finns människor som aldrig någonsin träffar den RÄTTA. Därför borde man inte ge sig hän till VEM SOM HELT av den anledningen att det är meningslöst! Å andra sidan,- försöker man aldrig hur ska man då veta när den rätta dyker upp?
Livet är så oförutsägbart samtidigt som det är uppenbart och förutsägbart. Det är ett fenomen som man kan definiera men ändå inte.
Bye
Kommentarer
Trackback
